Klockan 04.00 kördes bilen ur garaget i morse. Då for jag och Linda till Maggan. Linda skulle vara hundvakt för Maggan följde med mig till Kristina, Cimarosas kennel. Halv 5 åkte vi från Maggan. Det är skönt att åka den tiden för man är nästan ensam på vägen. När vi kom till Sveg så blev väglaget rejält halt. Det blev till att köra 50 max 70. En långtradare hade åkt av rejält och polis och bärgare var där när vi for hem för att ta hand om den. Vi såg flera spår av avåkningar på vägen ner. Vi kom fram till Kristina vid 11 tiden och då fick vi kaffe och chokladkaka fylld med päron med vispgrädde till. Lunch serverades en stund senare, hur gott som helst. Man blir verkligen väl omhändertagen hos henne. 

Nova ska nu vara hos henne ett tag framöver och jag hoppas på små valpar i april. Tack snälla Maggan för att du följde med mig, alltid lika trevligt med ditt sällskap. Tack även till Linda som var hundvakt så att Maggan kunde följa med mig. 

Vad härligt det är med en riktig vän. Nu till helgen ska jag ju åka ner till Dalarna med Nova... och vad händer då?  Jo, hela ryggen och det vänstra benet börjar naturligtvis att värka som f...n. Tror att jag håller på att få ett diskbråck igen. Så fort jag sträcker på benet så får jag ett himla sendrag och skinkorna är bortdomnade och det känns som är fyllda med kallvatten så det ilar ganska rejält neröver. Turen på ca: 100 mil tur och retur känns ju sådär i dagsläge. Men vem är då så gullig och ställer upp och följer med mig och hjälper till att köra när det blir för besvärligt ? Det är här det här med en riktig vän kommer in, Maggan  . Jag är så glad att jag har henne som vän. Hon är en person som man alltid kan lita på och som ställer upp i ur och skur. Här  "offrar" hon en hel helg när hon är barnledig och åker med mig till Kristina, när hon bara kunde vara hemma och ta det lungt. Vi planerar att åka vid femtiden på lördagmorgon och kommer säkert inte hem före tolvtiden på lördagkväll/natt. Då hon också har problem med ryggen vet jag att hon är orörlig på söndagen hon med. Egentligen kan man väl fundera på varför såna här "kärringar" gör dom här resorna. Det har ju blivit några med åren för oss tillsammans. Även om man dras med denna värk är det svårt att låta bli för " hunderiet " är ju något som man verkligen lever för. Så jag kan väl bara varna alla som är ute på vägarna där neröver.... här kommer två knaggliga

ålderstigna damer.  

Äntligen har Nova börjat löpa. Så nu till helgen bär det av ner till Kristina på kennel Cimarosas. Jobbigt för kroppen att sitta och köra så långt, det blir ungefär 100 mil tur och retur. Men vad gör man inte för kärleken  . Nu handlar det väl kanske inte så mycket om Novas kärlek till Breaker, utan mer om min kärlek till små hundvalpar    . Det finns ju inget som är så ljuvligt som att ha en kull med valpar även om det är en del jobb med det också. Hoppas bara att damen behagar att bli dräktig nu också. Det har ju inte gått något bra att para henne förut men det skyller jag helt och hållet på mig själv. Det är ju inte så enkelt alla gånger att man bara kan släppa ihop tik och hane och tro att dom ska fixa resten själva. Oftast behöver dom lite hjälp och där brister mina kunskaper att hjälpa på bästa sätt så att man inte stör dom allt för mycket. Så därför känns det skönt att man får "proffshjälp" nu. Så förhoppningsvis blir det valpar den här gången. Enda gången man nästan ser fram emot pinkpölar och små bajshögar  .

Ici kommer också att få följa med så Kristina får träffa henne och se vilken stilig dam det blivit av henne. Cola får följa med och träna bilåkning då hon kräks väldigt mycket när hon åker bil. Då kan det vara skönt för henne att ha Ici med sig så hon inte behöver åka själv. Första valpen jag har som kräks så här mycket, det är skitjobbigt.

Nu blir det lite bad och pälsvård i veckan så dom ser respektabla ut inför resan. Med Cola känns det lite onödigt att bada och fixa för man vet ju inte hur hon ser ut när vi kommer fram pga. allt kräkande. Men jag vet iallafall att hon var uppiffad innan vi for.  

Till sist så vill jag även gratulera Maggan till hennes tre små valpar.
Gratulerar här då det inte går att kommentera på hennes blogg.
Maggan vad har hänt?

Äntligen är det slut på alla dessa helger. Visst är det skönt med helgerna, men det är ganska skönt när det blir som vanligt igen med vardagen och dess rutiner. Smilla har gjort sin första vecka på skolan nu efter lovet och det kan jag säga, HÄRLIGT med hennes rutiner igen. När hon är ledig blir inget som vanligt, det blir sena kvällar och sent upp på morgonen. Härligt med sovmorgon? Javisst, men kanske inte så länge som framåt 11-tiden på dan. Här hos oss funkar det som så att så länge vi sover, så länge sover också hundarna. Även dom har blivit sömntutor på helgerna.

Nu går jag bara och väntar på att Nova ska börja att löpa, men det verkar ta sin tid. Hon blir säkert som sin mor som har 10 - 11 månader mellan sina löp. Vi har även fått tillökning i familjen genom att min dotter Malin har införskaffat sin första Pomeranian. Hon har fått den stora äran att ta lille Bless ifrån RMS. Han är bland dom abslout sötaste hundar jag har träffat. Synd bara att Malin bor så långt ifrån mig så det blir alldeles för långt  mellan gångerna som jag får träffa honom. Tur att hon kommer upp till Östersund i slutet av februari då det ät Republikens Hund. En årlig tillställning som man inte kan missa.

Cola har blivit 4 månader så nu väntar vi bara på någon inoffutställning så vi får börja träna inför dom större utställningarna till sommaren. Tror att det var den 20 mars det blir SKK/JH:s inoff ute på F4. Den ska vi naturligtvis anmäla till.   

Malin har ju som jag berättat tidigare varit här och firat jul och nyår. Hon har haft med sig lilla Åskar, hennes gulliga marsvin. Trodde väl aldrig att en hund skulle bli sååå kär i ett litet marsvin, men det har hon blivit. Hon försöker med alla medel att komma in i rummet där han bor. Hon tvättar och "stökar på" med den lille.

Detta är äkta kärlek, iallafall från hennes sida. Vet ej hur intresserad han är.

Lille Åskar miste tyvärr sin kompis precis före jul så han blev lite ensam, och då man inte ska ha bara ett marsvin så har vi skaffat en ny kompis till honom, Åke. Han är fortfarande lite blyg den pojken så han vill inte vara med på bild ännu.

Lilla Cola växer så det knakar. Är väl inte i sin absolut finaste ålder just nu, men jag är mer än nöjd med henne. Älskar denna lilla hund  . Är så tacksam för att jag fick använda Pepper, kunde inte få bättre valpar. Tack snälla Rose-Marie  

Även söta Ici   börjar bli en snygg, vuxen liten dam. Otroligt vad lite päls kan göra . Ici är en underbar hund att äga. Hon har det mesta jag vill ha hos en hund. Kan inte tacka Kristina nog för henne  .       

Det verkar som att kylan kommer att hålla i sig ett tag till om man ska tro meterologerna. Själv tycker jag att det kan räcka nu. Tittade på termometern och den visade  -23,6. Hundarna fryser och vill absolut inte vara ute. Lilla Cola, hon får överhuvudtaget inte gå ut. Vill inte ha en sjuk valp. När det är så här kallt blir det inget gjort, varken ute eller inne. Orken och lusten bara försvinner. Det enda roliga jag haft är en tur med Maggan ner till Vinnersjö. Alltid lika trevligt att träffa RMS. Nu hoppas jag att Nova börjar löpa så jag får åka till Kristina.

Har äntligen fått tid på Ryggkirurgen så vi får väl se vad dom hittar på med mig. Har iallafall fått förlängt sjukbidrag, t.o.m febr 2011. Nu ska det väl ändå bli arbetsträning.